Namn: Emelie Nilsson
Ålder: 1989-01-25
Ort: Luleå

Tänk om allt bara kunde lösa sig och bli bra. Så man släpp sitta och tänka på saker om och om igen. Varför kan man inte bara få leva utan att ha några bekymmer? För det känns som att precis när allt är på väg att lösa sig, kommer något annat man måste oroa sig för? Eller är det bara för att jag oroar mig alldeles för mycket? Jag tror fasiken det. Vad skönt det hade vart om jag bara kunde ta alltig med en nypa salt och inte lägga så mycket energi på "skit saker". Men tydligen är inte jag sån som människa. Jag ska hela tiden behöva känna stress och oro. Jag önskar att jag kommer slippa det en dag och att allt kommer kännas som att vad som än händer kommer det inte röra mig i ryggen. Men jag är inte så övertygad på att den dagen kommer komma. Men om den dagen kommer, ska jag vara väldig rädd om den...